Odd-Fellowgården tisdag. Noterar att jag släppt ögonkontakten med åhörarna. Oproffsigt. Skärpning!
Det blir mycket fokus på framvärkandet av sista delen i Fritt Fall-serien just nu. Skönt då att komma ut och hålla ett litet föredrag emellanåt.
Denna vecka kommer jag till och med ut både tisdag och onsdag. Roligt!
Ja, tänk dig själv att få stå och babbla om det du håller på med i bortåt en timma och sedan få svara på frågor inom ett område där du faktiskt är expert. Dessutom går det alltid att sälja böcker i de här sammanhangen. I tisdags blev jag av med 23 stycken. Över genomsnittet!
Möjligen är det just affärsmannen i mig som får mig att se fram emot rollen som föreläsare. Girigheten vinner över blygheten ungefär. För just föredragshållande var extremt ångestframkallande under många år. I skolan var det förfärligt och mellan tjugonde och femtionde levnadsåret pratade jag offentligt endast när jag var nödd och tvungen. Och det var jag nästan aldrig. Nu däremot är föredragandet plötsligt trevliga upplevelser. Jag ser redan fram emot kvällens evenemang.
Få, se nu. Var har jag lagt växelkassan?
Du är ju en bejublad föreläsare. De bevingade orden ’I’m a very important person’ finn graverade på ett plakat på högstadieskolan i Nottingham. De funderar på att resa din staty. Bredvid Robin Hoods.
I mitten av 90-talet. På engelska! Jag sov oroligt två veckor innan och så räddades jag av en bärbar telefon!
Saved by Bell
Ja så var det faktiskt.